Våra beten på Solbacka består av gamla vallar, naturbeten och lite skog i ytterkanterna. Det växer massor av olika örter och grässorter, buskar och träd som hästarna kan välja att äta av. De har inte betats av hästar innan vi flyttade hit, så de var helt parasitfria. Våra beten på Solbacka har legat obrutna i minst 50 år, så rötterna går djupt ner i jorden och drar upp mineraler. En annan fördel med en tjock gräs-svål är att inga stenar kommer i dagen.

Skötseln av betena består i betesharvning en solig dag i april. Då jämnas marken till, alla gamla högar från förra säsongen dras ut och ev överlevande parasitägg torkar och dör i solen. Betena blir helt släta och fina.

Sen kommer gräsväxten igång och resten av betesperioden klipper vi betena kontinuerligt, så det hela tiden kommer nytt näringsrikt bete. Högt förväxt bete innehåller ingen näring.

2007 fick vi arrendera ytterligare 10 ha bete, uppdelat i två stora beten. Där hade aldrig gått hästar, så även de betena är parasitfria. Det är nu våra åringsbeten, och där är gräset alltid grönt även den torraste sommar. Åringarnas beten är skönt kuperade, lite som Kentucky sa en gäst från just Kentucky, och de får en härlig kondition av att galoppera upp och ner för sluttningarna. En prasslande påse hjälper till att öka farten då och då.

 

2008 fick vi ytterligare 10 ha på arrende, fina vallar även de obetade av hästar. Det är nu två stora fina beten för ston med föl vid sidan. Där ston o föl går på bete har vi fölfållor som stona inte kan ta sig in i, och där har fölungarna tillgång till fölfoder. Det är viktigt att fölen är vana vid att äta eget foder och att de kan äta ordentligt med kraftfoder när man vänjer av dem. Annars är risken stor att fölet får en onödig "set-back" vid avvänjning.

Och från och med 2017 har vi ytterligare ett naturbete i anslutning till de tidigare. Det ökar vår flexibilitet när det gäller hästarna. OCh så kan vi vila betena med jämna mellanrum.

De årliga promenaderna med åringarna till och från våra externa beten är en mycket angenäm händelse som uppskattas av både oss, våra goda medhjälpare och hästägare. Vi har några trevliga videos från 2018 och 2019 - om du har lust att fördriva några minuter.

 

25-30 dagar efter fölning är det dags att betäcka om stoet. Om vi inte åker så långt bort, tar vi hem sto och föl så fort stoet är färdigbetäckt. Har vi åkt långt, ibland utomlands, stannar de borta tills hon är dräktig minst en månad.

Är stoet dräktig och allt ser bra ut, gör man ytterligare två ultraljud; ett vid 28 dagar och ett vid 42, då man tittar efter hjärtslag, dvs ser att man har ett levande foster. Det görs för att se att fostret utvecklas normalt. Nästa dräktighetskoll blir inte förrän på hösten, då betäckningsavgiften ska betalas 1 oktober för dräktiga ston. Då tar vi ett blodprov ute på betena, så slipper vi ta in stona för dräktighetsundersökning.

Det är inte alltid som stoet blir dräktigt första gången man betäcker, och då betäcker man igen på nästa brunst. Det händer att man får hålla på och betäcka både 2 och 3 gånger innan stoet ”tar sig”, och vissa år går det inte alls. Har stoet fölat sent på våren har man kanske bara en chans att få henne dräktig det året, innan det blir för sent på säsongen. Det här innebär att våra ston kan gå tomma ett år ibland. Tomma ston fördyrar naturligtvis uppfödningsverksamheten, men ett avelssto kan behöva ta igen sig och ha ett fölfritt år någon gång. Man kan också passa på att sända henne till en hingst som står längre bort om hon inte har föl vid sidan nästa år.

Fölungarna vaccineras mot stelkramp första gången när de är en månad gamla och sedan en gång till en månad senare. Influensavaccinationen väntar vi med till efter årsskiftet. Våra hästar kommer inte i kontakt med andra hästar, vi har ett skyddat läge, så smittorisken är mycket liten.

 

 

Fölet går ute i hagen morgon och kväll med sin mamma. Vid dåligt väder får det ha ett föltäcke på sig. Det är viktigt med mycket rörelse under hela uppväxten. Är det lerigt eller halt i hagen har vi en stor fin sandpaddock där vi släpper ston och föl. Fölen får inte springa lösa till och från hagen. De leds vid sidan av sin mamma. I början måste man vara två, men snart klarar en person av både sto och föl. Det här extra arbetet har man igen många gånger om, t.ex. när man ska lasta för att åka till betäckning eller när vi leder stona och fölen till och från sommarbetet som ligger en bit bort. Ju mer man hanterar det lilla fölet, desto lättare får man senare när de inte är så små och behändiga.

Så tidigt som möjligt tar vi ut sto och föl till paddocken så att mamma får röra på sig och det unga fölet får upptäcka den nya världen.